I de flesta europeiska språk finns motsvarighet till svenskans "vykort" och tyskans "Ansichtskarte". Vissa språk tar dock snarare fasta på vykortets kommunikativa funktion, vilket framgår av engelskans "postcard" och franskans "carte postale". Som regel var de första vykorten stadsbilder och i ordets egentliga mening är vykortet ett fotografiskt kort, som åtger bygnader, platser och utsnit av olika miljöer.
Vykortet är emellertid inte enbart en fotografisk avspegling utan förmedlar också en tolkning av staden och dess miljöer. Ambitionen att marknadsföra huvudstaden och locka turister blir inte sällan liktydigt med att skönmåla och imponera. Koloreringen av äldre vykort förhöjde motivets ton och var ibland så genomförd, att det fotografiska intrycket dunstade bort för det måleriska eller fantastiska. Strömmen fick Medelhavets färg och Berns salonger i Berzelii park med sina tidstypiska palmer kom att likna kasinot i Monte Carlo. Det historiska sambandet mellan den målade och den fotografiska utsikten framgår av att vissa äldre vykort försetts med en illusorisk tavelram. Arrangemanget påminner också om att vykortets segertåg stod i samband med 1800-talets kult av utsikten och att idén om det sköna och värdiga landskapsmotivet även kunde gälla vid betraktandet av staden. De äldre stockholmsvyernas obligatoriska praktbyggnader, som Slottet och Storkyrkan, kompletterades snart med nya sevärdheter. Om Skansen och Telefontornet representerade väsentliga skeenden i 1890-talets urbaniseringsprocess, så blev senare Stadshuset, regalskeppet Vasa, Sergels Torg och Globen bärare av tidstypiska symbolvärden.
Ibland erinrar sekelskiftets stockholmsvyer om litterära motiv, och de många natthimlarna med lysande månskäror är som hämtade ur Hjalmar Söderbergs stockholmsskildringar. "Stockholm by night" är för övrigt ett återkommande motiv och mycken möda har lagts ner på att fånga kontrasten mellan naturens mörker och stadens ljus. Också de vida utsikterna har favoriserats. Mälardrottningen - ett uttryck som tycks förlora sig i ett historiskt förflutet men som det sena 1800-talet begärligt slog fast - glittrar med sina vatten och återgivningen av stadspanoramat har stöttats av en alltmera avancerad vidvinkelteknik.
Det Stockholm som visas på vykorten är oftast en stad i söndagsstass, men under vykortets glansdagar, innan massturismen var ett faktum, accepterades faktiskt även oansenliga och udda vyer. En rivningsvåg gick fram i det oskarianska Stockholm och Gustaf II:s opera jämnades med marken 1893 innan någon vykortsfotograf kommit på idén att fånga den i bild. Bara några år senare tycks många ha blivit medvetna om de värden, som höll på att gå förlorade. Stockholm fotograferades i nästan alla skrymslen och vrår och i bildserier som "Det Stockholm som går" och "Det gamla Stockholm" avbildades rivningskvarter och hotade kåkmiljöer. Den nya stenstadens framväxt väckte känslor och övergången mellan olika stämningslägen - vemod över det som höll på att försvinna och stolthet men också ovisshet inför det nya - kan avläsas i den vy som nittiotalets målare kallade "stadens utkanter" och som vykortsfotografen fångade med samma blick för motivets poetiska kvaliteter.
Innan dagspressen började utnyttja fotografiet för att illustrera nyheter, fanns en marknad för händelsebetonade vykort. Genren omfattade både officiella evenemang som kungabesök och parader men också oplanerade händelser, inte minst katastroftillbud som översvämningar och järnvägsolyckor. Sven Hedins ankomst till huvudstaden 1909 dokumenterades på vykort, likaså bondetåget 1914 och första världskrigets ransoneringskort. Till de positiva händelserna hörde flyguppvisningar och passerande luftskepp; på ett vykort förevigas 1911 års flygtävlingar i Stockholm med "flygbaronen" Cederström i sitt monoplan, "Nordstjärnan". Sådana tilldragelser var svåra att fånga med dåtidens kameror och fotomontage är vanliga.
Äldre vykort kan också fungera som sociala reportage, som skildrar folkets dagliga liv och olika yrkesgruppers arbete. Fattiga barn figurerar på flera kort med reportagekaraktär, och tjänstemannaklassens arbetare är huvudrollsinnehavare i serien "postbetjäntebasarens (sic!) vykort", som dokumenterar olika faser i posthanteringen.
Viktiga händelser var också de stora utställningarna på Djurgården 1897, 1909 och 1930, inte minst ur turistnäringens synpunkt. I samband med 1897 års utställning framställdes flera kollektioner av vykort, och Axel Eliassons Konstförlag gjorde succé med Anna Palms tecknade vyer. Samma förlag utgav även "officiella brefkort" med fotografiska vyer från utställningen. Vid 1909 års utställning för konsthantverk och konstindustri utgav Axel Eliassons Konstförlag en serie "officiella brefkort" med utställningsarkitekten Ferdinand Bobergs tecknade motiv, och i samband med Stockholmsutställningen 1930 fick Frans Svanströms företag ensamrätt på ett par serier vykort i det nya internationella A6-formatet.
Enstaka händelser av nyhetskaraktär har undantagsvis förekommit på vykort ända in i vår egen tid och har då tangerat ett politiskt propagandasyfte. Den riksbekanta "almstriden" i Kungsträdgården 1971 dokumenterades på ett vykort utgivet av Alternativ stad, och decenniets "daghemskris" tog gestalt i ett demonstrationståg med paroller som "Bygg bort daghemskön".
Gränsen för dekorum, det passande, bevakades noga i det oskarianska samhället och vykortsbilderna överskred sällan den utstakade normen. Intresset för det förbjudna och okontrollerade kan dock avläsas i flera fall, bland annat via de så kallade fantasikorten. Den sistnämnda genren blev vanlig i Sverige omkring 1904 och utmärker sig för surrealistiska motiv, där gränsen mellan det sannolika och det fantastiska är upphävd. Ett vanligt motiv i den internationella vykortsfloran är den flygande familjen, som passerar över städernas hustak. Bland de fantastiska stockholmsvyerna dominerar "Nordens Venedig", där gatorna förvandlats till kanaler med vickande gondoler. Det gamla uttrycket "Nordens Venedig" hade utnyttjats av dem som i protest mot esplanadsystemet ivrade för bevarandet av Stockholms ursprungliga topografi, och att det fick ny aktualitet just 1904 kan eventuellt förklaras med hänvisning till årets kraftiga vårflod, som dränkte trakten kring Mälartorget och Slussen. Händelsen föranledde Carl Nilssons Ljustrycksanstalt att framställa en serie reportagebilder, som senare också blev vykort. Kanske var det dessa, som i sin tur inspirerade samma förlag till en vykorts serie i ljustryck med samlingsrubriken "Nordens Venedig", där inritade gondoler trafikerade Stockholms översvämmade gator. Tack vare fotomontageteknik uppnådde Axel Eliasson en närmast fullkomlig illusion med en vykortsserie i autotypi på samma tema och med separata bildtexter som "Mare di Gatto e Casino del Berns" och "Rio di Kolmätare". Hur fantasi och verklighet ständigt flätas samman visar också det faktum, att "Nordens Venedig" etablerades som en verklig turistkliché i samband med 1909 års utställning, då äkta gondoler ingick som attraktioner och lokala fortskaffningsmedel.
Om vänner av ordning i allmänhet uppskattade det topografiska vykortets didaktiska [undervisande] kvaliteter, så ansåg samma bedömare att fantasikorten var smakfördärvande. Även senare generationer har ofta föredragit det korrekta och dokumentära, och när Pressbyrån på 1950-talet gav ut några vykort från olika norrlandsstäder med montage av isbjörnar på gatorna, blev korten efter protester indragna. Stor succé gjorde däremot Ultraförlagets isbjörn i Skansen-miljö, liggande på rygg i en ställning som ger roande, antropomorfa associationer.
Kameran ljuger knappast, men äldre tiders retuschörer lurar ofta den, som försöker datera ett vykort exakt. Under tjugotalet började man dessutom medvetet göra vykorten mera neutrala för att de skulle kunna säljas under en längre tidsperiod, ofta under flera decennier. Tidsbetonade detaljer plockades bort och reportagebilder blev alltmera sällsynta. Ofta försvann även de människor, som livat upp tidigare bilder. De sista vykorten med barn infogade i sin naturliga miljö försvann ungefär samtidigt som folkhemmet etablerades, en utveckling som väl också delvis motsvarade en realitet.
Moderna vykort är i hög grad berövade de inslag, som animerade tidiga kort. Bland stockholmsvyerna återkommer ett fåtal kända motiv, ofta tagna på distans, med mycket omgivande vatten och gärna dramatiska belysningar även stundom nästintill apokalyptisk karaktär.
