Före år 1900 framställdes vykorten genom grafiska tekniker som xylografi, stål- eller kopparstick, litografi eller tryck med gummistämplar. Vykorten från 1880-talet och tidigt 90-tal utgick oftast från tecknade original i en eller flera färger och framställdes i litografisk teknik. Sådana kort var av "Gruss aus"-karaktär efter tysk förebild.
Reproduktionen av fotografiska vykort var till en början en både omständlig och dyr process, och kort av detta slag var sällsynta ända fram till sekelskiftet. Under 1800-talets sista år introducerades ljustrycket och de flesta vykort från perioden 1899-1915 är framställda i denna teknik, som gjorde det möjligt att återge fotografier originaltroget. Kort i svartvitt ljustryck med färglitografi ovanpå förekom också och hade då en mjuk, gräddig ton. Mot slutet av 1890-talet började man i Sverige trycka med rasterklichéer och kunde framställa vykort i den nya autotypitekniken. Under 1900-talets första år lanserades vykort i fotokromi, en metod som gav vykorten en bjärt och färggrann framtoning. Efter autokromteknikens införande 1904 utnyttjades även denna metod för vissa vykort i färg.
När "vykortsepidemin" grasserade i början av seklet, var tillverkningen en storindustri med hantverksmässiga inslag. Ibland färglades korten för hand, och genom att bestryka dem med tunn fernissa och maskinglätta dem, kunde man få dem att likna tidens populära oljetryck. De tidiga vykortens tekniska kvalitet kunde givetvis skifta, men ljustryckets valörrikedom är nästintill oöverträffad och präglandet, stansandet och kolorerandet för hand avsatte inte sällan vykort av utsökt kvalitet.
En förutsättning för vykortets stora genombrott var de speciella vykortsmaskinerna, som kunde snabbkopiera bilder på fotopapper i rullar och framställa vykort som "äkta fotografier", en utveckling som i Sverige började slå igenom på 1910-talet. Rykande färska bilder av dagsaktuella händelser kunde därmed exponeras och kopieras på papper med en imponerande hastighet. Från 1920-talet fram till ett stycke in på 1950-talet framställdes vykorten som svartvitfoton i bromsilverkopior. Under femtiotalet handkolorerades de ofta i pastelltoner, en metod som jämförd med tidigare färgtekniker framstår som förvånansvärt primitiv. Genom offsetteknikens genombrott på femtiotalet blev alla vykort trycksaker.
