Vykortets genombrott kom att utgöra jordmån för framväxten av ett stort antal svenska konstförlag. Under tjugotalet inleddes en självsanering, som ett fåtal företag överlevde. På 1930-talet fick försäljningen omigen ett uppsving, likaså i samband med offsetteknikens genombrott på 1950-talet. Idag finns några få företag i branschen.
Framkallning och kopiering av vykort förlades till en början inte sällan utomlands, framför allt i Tyskland som för svenska fackmän inom den grafiska branschen länge var ledande land. Bland de utnyttjade företagen märks Rud. Bellander i Hamburg och Ottmar Zieher i München (O.Z.M.). Det sistnämnda företaget står bakom ett välkänt vykort från den oskarianska epoken, där riksvapnet och sekelskiftets kurserande frimärken bildar ram kring själva vyn, ett parti av Humlegården.
Vissa amerikanska vykortsförlag gav i början av seklet ut topografiska kort med svenska vyer och engelskspråkig bildtext, och Axel Eliassons Konstförlag levererade bildoriginal till amerikanska kollegor. Sådan bildexport var ett internationellt fenomen och hos välsorterade svenska bokhandlare och tobaksaffärer kunde man köpa vykort från främmande länder. Allteftersom massturismen gav alltfler möjlighet att besöka de främmande platserna, avtog detta sätt att tillfredsställa exotismen.
Den svenske pionjären Axel Eliasson fick iden till vykortsutgivning under sin studietid i Berlin och grundade sitt konstförlag i Stockholm 1890. De första åren stod Eliasson själv bakom kameran och kunde till skillnad från flera kollegor lansera sina produkter under beteckningen "svensk tillverkning". Hans första vyer över Stockholm och Göteborg, som annonserades i Aftonbladet 1891, gjorde inte någon omedelbar succé men en ny upplaga i något förändrat utförande utgavs fem år senare. Stor spridning fick de "officiella" vykort som förlaget utgav i samband med Stockholmsutställningen 1897. Eliassons förlag expanderade ända fram till tjugotalet, men produktionen av topografiska motiv avstannade under 1940-talet. Att företaget lyckats överleva beror sannolikt på förmånliga avtal såsom reproduktionsrätten till ateljé Jaegers tagningar av kungligheter och andra berömdheter liksom ensamrätten på vykort med Jenny Nyström-motiv.
Hasse W. Tullberg grundade sitt förlag i Linköping 1890, samma år som kollegan Axel Eliasson. Vid mitten av decenniet övertogs rörelsen av Karl Gustaf Granberg och bytte då namn till Granbergs Konstindustri AB (GKA). Företaget står bland annat bakom några tidiga skansenvykort från 1890-talet. 1896 började man utge vykort i färglitografi, och vykort i färg var ända in på 1910-talet en specialitet. Granbergs hade även en betydande verksamhet i Ryssland och Baltikum, som dock upphörde i samband med ryska revolutionen 1917.
Carl Nilssons Ljustrycksanstalt (C. N:s Lj.) i Stockholm, som perioden 1911-29 gick under namnet Svenska Litografiska AB, blev efterhand en allvarlig konkurrent till Axel Eliassons företag. Konrad Johansson, som arbetat hos Granbergs, startade 1916 Nordisk Konst, ett företag som tack vare en varierad produktion överlevde i flera decennier, tills det 1976 uppgick i Ultraförlaget. Oscar E. Kulls (OEK) Grafiska Anstalt i Malmö var ursprungligen specialiserad på konstreproduktioner men utvecklades till en massproducent av vykort i ljustryck och fotokromi. Under 1900-talets första år var Granbergs och Kulls företag samt Göteborgs Litografiska Anstalt (GLA) de stora leverantörerna av vykort i färg, varav merparten beställdes i Tyskland. Bland de stora utgivarna fanns även Eskil Holm, som öppnat sitt konstförlag 1892, och Almquist & Cöster i Helsingborg som startade 1920.
Sagokonst AB, som senare blev Grafisk Konst och Grako, står bakom flera äldre vykort i färg. Företaget var ett av de få, som lyckades hävda sig ännu en tid efter det att Ultra dykt upp på marknaden. Harald Olsens vykortsförlag, som så kraftfullt dokumenterade 1930- och 40-talens Stockholm, är mycket svagt representerat i Kungl. bibliotekets samlingar, en omständighet som kan förklaras med hänvisning till bristfälliga pliktleveranser under motsvarande period. Olsens kvarlåtenskap har dock överlämnats till Stockholms stadsmuseum och på så vis bevarats till eftervärlden.
Pressbyrån startade sin verksamhet 1899 och utvidgade snart sitt sortiment av tidningar och billighetsböcker med vykortsutgivning. I början av trettiotalet köpte man vykortsfotografen Carl Sunnegårdhs hela arkiv av kort och negativ och började snart planera för en industriell vykortsproduktion under eget namn. 1942 köpte man maskiner från Tyskland, anlade en högmodern vykortsfabrik i Stockholm och byggde på kort tid upp ett omfattande bildarkiv med motiv från hela landet. På fyrtiotalet var Pressbyrån ett av de ledande vykortsföretagen, men efter en kraftig nedgång lades produktionen ned 1964.
Ulvsunda tryckerier AB i Solna med kortformen Ultra startade 1943 och konkurrerade under femtiotalet ut flera äldre förlag som Axel Eliasson, Nordisk Konst och Pressbyrån. Försprånget berodde på att Ultra tog tillvara möjligheten att utnyttja den nya offsettekniken för produktion av vykort i färg. Från fyrtiotalets mitt sålde man hela upplagor till grossister och bokhandlare, som sedan distribuerade korten lokalt, men efterhand började man även sälja kort till detaljister. Idag är Ultra en jätte i branschen och det enda rikstäckande företaget, när det gäller vykort med topografiska motiv.
I vykortets barndom gick amatörfotografer, bokhandlare, församlingar och föreningar ofta förbi förlagen och sände sina egna bildförlagor direkt till de stora vykortstryckerierna. Kravet på professionalism har senare radikalt förändrat marknadens utseende.
